Sofia Haddad
Sofia Haddad har familj i Beirut och Malmö och har rest från Marrakech till Oaxaca. Hon skriver om matens roll vid bordet, gästfrihet och rätter som bär på generationers historia.
Reportage av Sofia Haddad
Med receptFeijoada – Brasiliens lördagsbord
I Rio de Janeiro kan lördagen få dofta av vitlök, rökigt fläsk och svarta bönor som långsamt kokar samman. Feijoada är generös mat med en historia som inte låter sig pressas ned i en enda ursprungsmyt. Vi följer grytan till bordet – med frasig farofa, gröna kålstrimlor och apelsin som lyser mot det mörka.
Med receptCeviche – Perus syrliga hav
En sked sval, syrlig leche de tigre väcker hela munnen. Sedan kommer fisken, löken och chilins långsamma värme. Ceviche är både vardagsmat och nationell stolthet i Peru – en rätt med omdiskuterade rötter, levande regionala traditioner och en alldeles särskild känsla för ögonblicket.
Med receptJerk – Jamaicas kryddiga eld
Scotch bonnet sticker i näsan, kryddpeppar doftar varmt och kycklingskinnet fräser över glöden. Men jerk är mer än en stark marinad. Det är en jamaicansk mattradition med rötter i öns urfolkshistoria, maroonernas motstånd och kunnandet kring långsam eld. Vi följer smaken till bordet – och lagar jerk chicken med rice and peas i ett svenskt kök.
Med receptTexas barbecue – brisket, rök och tålamod
En mörk pepparskorpa, en tunn doft av ek och kött som ger efter under kniven utan att falla sönder. Texas brisket är både hantverk och måltidsgemenskap. Vi följer röken genom delstatens matkultur och lagar oxbringa med salt, peppar och gott om tid – på grillen eller med hjälp av ugnen.
Med receptTahdig – det gyllene som alla väntar på
Först kommer doften av saffran. Sedan ljudet när skeden bryter igenom den frasiga skorpan. Tahdig är det efterlängtade bottenlagret i den persiska risgrytan – ett hantverk där luftigt ris och gyllene krisp får växa fram samtidigt. Vi följer riskornen från kaspiska odlingslandskap till Nowruz-bordet och lagar både saffransris och örtgrönt sabzi polo.
Med receptInjera och doro wat – Etiopiens gemensamma tallrik
På ett underlag av mjuk injera möts berberens hetta, smörets kryddighet och löken som fått ta tid. Doro wat är festmat med djupa rötter i Etiopien – men berättelsen om den gemensamma tallriken rymmer också fastans växtbaserade kök, omsorgsfulla munsbitar och konsten att få ett litet spannmål att bubbla.
Med receptJollof – risets stolthet i Västafrika
Rött ris, varm peppardoft och en gryta som räcker till fler. Jollof förenar Västafrika lika självklart som den väcker vänskapligt gräl om vem som lagar den bäst. Vi följer rättens omdiskuterade historia, lär känna nigeriansk partyjollof och lagar ett generöst fat med sötstekt plantain.
Med receptMole poblano – långt mer än klostrets chokladsås
Torkad chili, rostade frön, kryddor och en aning choklad: mole poblano bygger sin storhet lager för lager. Legenden placerar födelsen i ett kloster i Puebla, men såsens historia börjar långt tidigare – och berättar om både kunskapsutbyte, kolonial makt och måltiden som gemenskap.
Med receptMezze – det libanesiska bordet som aldrig riktigt blir fullt
En skål hummus är bara början. Vid det libanesiska mezzebordet möts persilja, rostade auberginer, varmt bröd och samtal som får fortsätta mellan tuggorna. Vi följer smårätterna genom historien, förbi hummusrekord och ut till hemmaköket – med tabbouleh och hummus att samlas kring.
Med receptTagine – Marockos långsamma gryta
Under det koniska locket möts kyckling, oliver och saltad citron i ett doftande kretslopp av ånga. Taginen är både kokkärl och maträtt, med djupa rötter i Marockos amazighiska matkultur och otaliga uttryck från kust till inland. Vi följer den till hemmaköket – där en vanlig tjockbottnad gryta också kan göra jobbet.
Reportagen skrivs med stöd av AI i skribentens stil och granskas av redaktionen. Porträttet är en illustration.